Stalker, vem jag?
The New Me
Det är däremot skoj när man akn åka ner på stan själv. Kände mig nästan som mitt gamla jag igen häromdagen, när jag satt och fikade med en kompis på ett café efter att vi varit och fixat naglarna. Dock är jag inte jättenöjd med naglarna den här gången, jag tog glitter och det glittrar så himla mycket att jag får ont i huvudet. Inte jättesnyggt... Men nu får det vara såhär tills nästa gång jag ska dit. Jag var även på stan och handlade lite kläder till, hör och häpna, mig själv. Men så kom jag hem och insåg att inget passade, så nån dag här nu ska jag åka tillbka och byta allt. Förhoppningsvis hittar jag något annat. Min garderob håller dock inte med. Men jag måste! Nu börjar skolan igen, mitt sista år och ny klass och allt. Perfa, då kan man ju "uppfinna" sig själv igen. Den här gåången vill jag verkligen inte vara en schleten småbarnsmamma, den här gången vill jag vara lite cool, fräck och frän. En person som som har barn, men som inte definireras av att hon har barn. Ska bara gå och klippa mig först. Det kommer nog bli helt misslyckat, som alltid. Men om vi låtsas att det blir superbra, och att jag hittar lite nya kläder och använder min fräcka väska, DÅ. Då blir jag ju en person som kan prata om annat än barn helt automagiskt. (Medveten felskrivning, JA) Sen håller det i sin ungefär tills lunchen antar jag.
Morning Glory
Det tyckte inte barnen. Dom ropade välling! välling! och hoppade i sängen och på mig. 5 koppar kaffe senare är jag nu ganska pigg och kommer absolut inte kunna somna om. Nu vill barnen såklart sova.
This Sucks
Precis då ringer dom från jobbet, och jag blev så himla stressad att jag tackade ja till ett nattpass, vilket jag lovat mig själv att jag inte skulle göra. Men det var snabbaste sättet att få dom att lägga på. Jag hade egentligen bara tänkt jobba den här veckan ut och sen inget mer i sommar. Men men, jag får väl tänka som att det blir skoj med lite extra pengar i september iallafall. Plus att det är rätt skönt att jobba natt. Man gör ingenting och får betalt för det. Tyvärr är det en vakennatt, men jag kan iaf få läsa i fred, och se en film utan att någon (typ ett barn) stör mig. Plus att man får betalt med natt-ob, alltid nått.
Känner mig otroligt neggig nu ikväll. jag är trött och sur, och imorgon ska jag ha barnen hemma hela dagen själv ända till 20. Undrar vad vi ska hitta på för skoj? Antagligen lekplatsen som vanligt. jag hatar lekplatsen, men det är väl bara att klistra fast sin vänligaste min och sitt bästa tålamod. Hoppas det regnar som fan imorgon så att vi kan vara inne och se på film utan att jag får dåligt samvete och känner att jag måste ta ut dom... I helgen ska jag vara världens gladaste mamma, ojojoj vad jag ska vara glad. Dom andra barnen på gatan kommer att bli avundsjuka på mina barn för att dom har en så glad och rolig mamma.
Ingen vanlig dag
Inatt när jag inte kunde sova satt jag och surfade runt på nätet och hittade de coolaste (och möjligtvis fulaste) vinterskorna till banditen: ett par klarblåa moonboots! Aah, nostalgin... Själv hade jag kobolyblå och neonrosa när jag var liten. Såklart att han också måste ha det nu då! Ett par sådana, en blå overall och en bäverfitta-mössa. Det bästa med att ha barn är ju att man kan klä dom som man vill tills dom fattar att dom kan välja själva. Vilket jag inbillar mig att kilar inte bryr sig om förräns senare än tjejer? Jag tycker det är jätteroligt att köpa barnkläder. Nästan (men bara nästan) roligare än att köpa till mig själv.
Idag är det storstäd som står på schemat. jag städar iofs varje dag, men mer plockar och dammsuger. Idag ska det kalasstädas och fixas en tårta, för vi ska ha kalas efetrsom det är Banditens födelsedag! Hurra hurra för honom, jäklar vad tiden går fort. Jag minns när han föddes och jag var helt paff för att han var så hima... ful. jomen det är sant! Jag var helt chockad och tyckte så synd om honom som skulle få gå genom livet som en fulis utan tjejer. Men så gick det ett pas dar och han blev söt. Lyckligtvis. För honom då alltså.
Skolstart skolsmart
Annars håller jag på att jobba mina sista pass innan skolan börjar igen. Men jäklar vad många kurser jag ska läsa den här terminen! Sammanlagt blir det 60hp. 2 av kurserna är kvällskurser och går en gång i veckan, men jag antar att jag måste börja läsa kurslitteratur på bussen om jag vill se skymten av mina barn i höst. Å andra sidan har jag en jäkligt bra ursäkt till varför sambon måste ta dom när dom bråkar jättemycket eller precis har bajsat - jag måste plugga! Det jobbigaste nu med alla kurser är att jag måste registrera mig på alla kurser (tråkigt) och att jag måste beställa ett ton med kurslitteratur (ännu tråkigare) och sen måste jag gå och hämta ut alla böcker jag beställt, vilket kommer att bli så tungt att jag bruter ryggen. Jag har ett väldigt pressat schema i höst och har räknat ut att barnen kan vara sjuka 3 dagar nästa termin, 15/9, 22/10 och 13/10. Om jag tänker på hur det såg ut med vabbdagar förra hösten så... jag kan man säga att jag sitter i skiten redan. Men nu ska vi vara positiva! kanske alla andra föräldrar på det här nya dagiset har sina ungar hemma när dom är sjuka, och behåller dom hemma till dom är friska? Problemet är bara att nu går barna på 2 olika avdelningar, vilket innebär dubbla antalet bakterier och baciller. Börjar ångra alla kurser jag ska läsa.
Long time no see
En sak som verkligen har förändrats sedan jag blev mamma är att jag har blivit så himla BLÖDIG. "jaha, nu ska hon lipa igen" är en ganska vanlig fras hos mina vänner. Idag på jobbet satt vi och arbetade hårt vid datorn. AKA surfade runt på Youtube. Det var ju inget pinsamt alls när jag sitter och nästan fulgråter när jag ser en video om ett jäkla LEJON... Men kolla här, det är så himla FINT!! http://www.youtube.com/watch?v=btuxO-C2IzE Men det måste vara låten med aerosmith, och inte whitney houston. Annars får man inte den rätta känslan!!
Precis då kom min chef in och blev väl lite konfundersam över att jag satt och grät över timrapporterna, haha. För som den sanna ögontjänare jag är var jag naturligtvis snabb att klicka ner lejonjäkeln. Det här hade aldrig hänt för 4 år sedan, no way in hell. Det här började när jag var gravid med Huliganen och grät när jag såg en gammal farbror på bussen som jag tyckte såg ensam och ledsen ut. Då bortförklarade jag det med graviditetshormoner, men jag börjar tro att det är permanent.