Skvallertanter
Det är en jäkla tur att jag kan läsa kurslitteratur på natten. Igår var nämligen Huliganens första dagisdag på typ en månad. han är fortfarande snorig. Jag har med andra ord inte gått i skolan särskilt mycket den här terminen. Det är synd. och ganska trist. Men vad ska man göra?
Idag lämnade jga barnen vid 8. Jag skulle vara i skolan 9-16. lång dag för barnen med andra ord. Men Huliganen var helt förstörd när jag lämnade honom, och grät hur mycket som helst. Det brukar han aldrig göra, han brukar springa iväg snabbt som vinden utan att ens säga hejdå oftast. När dom till sist bar iväg honom gråtandes till matbordet så gick jag. Och grät hela vägen till bussen. Ringde runt till lite folk för att höra om någon vänlig själ ville passa honom så att jag iallafall kunde gå på EN föreläsning, men nej. Ingen kunde. Vad gör man då?
Antingen kunde jag gå till skolan och lämna honom på dagis, ledsen och snorig och med extremt dåligt samvete hela dagen. Eller så kunde jag gå tillbaka och hämta det lilla pyret och missa viktiga föreläsningar. Igen.
Jag valde det andra alternativet. Kände mig som världens sämsta mamma på vägen till bussen, och som världens sämsta student på vägen hem från dagis. Men han blev iallafall JÄTTEglad när jag kom tillbaka, och direkt när vi kom hem åt han en flaska välling och somnade, så var var ju inte helt kry. Eller så var han bara morgontrött och snorig.
Iallafall, när jag satt ute i hallenpå dagis och väntade på att dom skulle äta klart, hörde jag hur fröknarna pratade om vår familj!!! Jag är inte heeelt hundra, men 99. Jag hörde inte allt, men jag uppfattade ju att det var om oss. Så nu är ju frågan hur jag går vidare med det, om jag nu ens ska säga något. Dom sa ju inget elakt eller så, men vaddå, man sitter väl inte och pratar om barnens föräldrar och hur dom väljer att dela upp vabbandet framför barnen och alla kompisar? JA, jag tycker inte heller att det är helt okej att jag tar all vabb, men tydligen är det så det "måste" vara i vår familj just nu, pga sambons projekt. Men det är ju fasen inte dagispersonalens angelägenheter! Jag vill inte att dom ska tycka synd om mig. Det klarar jag så bra själv, hehe.
Idag lämnade jga barnen vid 8. Jag skulle vara i skolan 9-16. lång dag för barnen med andra ord. Men Huliganen var helt förstörd när jag lämnade honom, och grät hur mycket som helst. Det brukar han aldrig göra, han brukar springa iväg snabbt som vinden utan att ens säga hejdå oftast. När dom till sist bar iväg honom gråtandes till matbordet så gick jag. Och grät hela vägen till bussen. Ringde runt till lite folk för att höra om någon vänlig själ ville passa honom så att jag iallafall kunde gå på EN föreläsning, men nej. Ingen kunde. Vad gör man då?
Antingen kunde jag gå till skolan och lämna honom på dagis, ledsen och snorig och med extremt dåligt samvete hela dagen. Eller så kunde jag gå tillbaka och hämta det lilla pyret och missa viktiga föreläsningar. Igen.
Jag valde det andra alternativet. Kände mig som världens sämsta mamma på vägen till bussen, och som världens sämsta student på vägen hem från dagis. Men han blev iallafall JÄTTEglad när jag kom tillbaka, och direkt när vi kom hem åt han en flaska välling och somnade, så var var ju inte helt kry. Eller så var han bara morgontrött och snorig.
Iallafall, när jag satt ute i hallenpå dagis och väntade på att dom skulle äta klart, hörde jag hur fröknarna pratade om vår familj!!! Jag är inte heeelt hundra, men 99. Jag hörde inte allt, men jag uppfattade ju att det var om oss. Så nu är ju frågan hur jag går vidare med det, om jag nu ens ska säga något. Dom sa ju inget elakt eller så, men vaddå, man sitter väl inte och pratar om barnens föräldrar och hur dom väljer att dela upp vabbandet framför barnen och alla kompisar? JA, jag tycker inte heller att det är helt okej att jag tar all vabb, men tydligen är det så det "måste" vara i vår familj just nu, pga sambons projekt. Men det är ju fasen inte dagispersonalens angelägenheter! Jag vill inte att dom ska tycka synd om mig. Det klarar jag så bra själv, hehe.
Manic monday
Ny vecka och iallafall ett barn på dagis. Framsteg, framsteg minsann. Han behövde verkligen komma dit nu kände jag, så han fick gå fastän jag är hemma med Huliganen. Sjuka barn i nästan tre veckor, där man bara är inne hela tiden eftersom det är för kallt för att vara ute när man är liten och sjuk = den som är frisk blir galen och klättrar på väggarna (och sin bror) här hemma. Men imorgon ska allt Huliganen också få gå. idag är han hemma bara för att han var lite snorig igår. Plus att jag var så inställd på att vara hemma att jag inte förberett mig inför litteraturseminariet som vi hade idag. Och hade jag lämnat båda hade jag varit tvungen att gå till skolan. Jag är nämligen galet plikttrogen och kan inte ligga hemma när jag vet att jag borde vara i skolan.
Nu ska vi strax äta lunch, jag har gjort köttfärssås och spagetti. Väldigt stolt över mig själv som faktiskt har lagat lunch idag och inte bara värmt en burk i micron. Sedan hoppas jag att jag kan få Huliganen att sova middag en timma innan vi ska hämta Banditen. Jag behöver nämligen det. Banditen håller på att få tänder och vaknar hela tiden i sin egen säng. Då får han komma över till oss, där han ligger och gnyr och sparkar och drar mig i håret heeeela natten. Enormt irriterande, men bättre än gallskrik iallafall. Han är inte den bästa sängkamraten just nu om man säger så. På dagarna är han pappas pojke till 90%, men när han ska sova och på natten är det bara jag som gäller. Antagligen för att jag har långt hår som han gillar att ligga och pilla med. (Eller för att irritera mig). Själv är jag extremt håröm och hatar det. Men som sagt, bättre än gallskrik.
Nu ska vi strax äta lunch, jag har gjort köttfärssås och spagetti. Väldigt stolt över mig själv som faktiskt har lagat lunch idag och inte bara värmt en burk i micron. Sedan hoppas jag att jag kan få Huliganen att sova middag en timma innan vi ska hämta Banditen. Jag behöver nämligen det. Banditen håller på att få tänder och vaknar hela tiden i sin egen säng. Då får han komma över till oss, där han ligger och gnyr och sparkar och drar mig i håret heeeela natten. Enormt irriterande, men bättre än gallskrik iallafall. Han är inte den bästa sängkamraten just nu om man säger så. På dagarna är han pappas pojke till 90%, men när han ska sova och på natten är det bara jag som gäller. Antagligen för att jag har långt hår som han gillar att ligga och pilla med. (Eller för att irritera mig). Själv är jag extremt håröm och hatar det. Men som sagt, bättre än gallskrik.
Dagen Efter
Fy. På nyårsdagen lovade jag mig själv att jag inte skulle vara bakis mer. 23 dagar klarade jag det.
Välkommen till Gökboet
Hemma med sjuklingar idag igen. fast en är frisk nu, och ojojoj vad trött han är på att vara hemma! Idag har dom slagit rekord i jobbighet, dom har varit högt och lågt hela dagen. Och bråkat med varandra, typ tagit den andres grejer med högljudd gråt till följd. Och så gnället då förstås. Gnället! Det har både räckt och blivit över. Inget, absolut inget har varit bra idag, har vi läst bok är alla böcker fel. När vi skulle se film var alla filmer dåliga. När vi målade var inte det roligt heller. jag gick till och med så långt att jag fyllde lite småbunkar med vatten och satte dom på klinkergolvet i badrummet (där det är golvvärme, om någon nu skulle råka bli upprörd). Det brukar vara bland det roligaste dom vet. Men tror någon att det dög? Neeeeeejnej, ohnej!
Så nu ger jag upp, nu får dom springa runt och vara allmänt jobbiga tills deras pappa kommer hem.
Iadg gick förresten brandlarmet också, när jag lagade lunch. Det var lite jobbigt, för jag blev så himla stressad av tjutet att jag glömde bort vilken kod det var när SOS-alarm ringde och undrade hur många brandbilar dom skulle skicka. Vårt brandlarm är kopplat till SOS nämligen. Lyckligtvis hittade jag koden på ett papper tillslut, och utryckningen blev inställd när dom förstod att jag inte var en galen mordbrännare.
Så nu ger jag upp, nu får dom springa runt och vara allmänt jobbiga tills deras pappa kommer hem.
Iadg gick förresten brandlarmet också, när jag lagade lunch. Det var lite jobbigt, för jag blev så himla stressad av tjutet att jag glömde bort vilken kod det var när SOS-alarm ringde och undrade hur många brandbilar dom skulle skicka. Vårt brandlarm är kopplat till SOS nämligen. Lyckligtvis hittade jag koden på ett papper tillslut, och utryckningen blev inställd när dom förstod att jag inte var en galen mordbrännare.
Jag är aldrig nöjd
I flera veckor nu har jag längtat hemifrån. Idag var jag hemifrån precis hela dagen, hann inte ens hem till att barnen gick och la sig och hann knappt se dom imorse.
Roligt? Nej. Skönt? Ja. Dom första tre timmarna. Sedan fick jag en galen hemlängtan som inte gick över förräns snälla A bjöd mig på en kanelbulle. Men när den var slut var det roliga slut. Och jag ville bara hem. Nu är jag hemma. Och planerar utgång i helgen för att jag enligt folk behöver komma ut lite oftare. Jag håller med. Då kanske jag inte skulle längta hem så mycket. Det är inte lätt när det är svårt...
Roligt? Nej. Skönt? Ja. Dom första tre timmarna. Sedan fick jag en galen hemlängtan som inte gick över förräns snälla A bjöd mig på en kanelbulle. Men när den var slut var det roliga slut. Och jag ville bara hem. Nu är jag hemma. Och planerar utgång i helgen för att jag enligt folk behöver komma ut lite oftare. Jag håller med. Då kanske jag inte skulle längta hem så mycket. Det är inte lätt när det är svårt...
Ansiktsbok
Jag har alltid varit en ganska stark motståndare till Facebook. Jag har nästan ansett mig lite bättre än alla andra (hehe) för att jag inte är med där. Men... Nu börjar jag fundera. jga har nämligen en gammal killkompis som jag inte har träffat på hur länge som helst, och vars mobilnummer jag inte har kvar. Nu känner jag att jag jättegärna skulel vilja träffa honom igen, och då känns ju FB som ett säkert kort för att komma i kontakt. Lite lagom kravlöst sådär. Det här är alltså varken en gammal flamma eller en blivande, om man säger så. En kompis helt enkelt som jag har tappat kontakten med.
Men som alltid finns ju lite betänkligheter. Jag vill liksom inte ha kontakt med en massa annat löst ramdom folk, typ gamla skolkompisar och så. Sen är ju vår situation sån nu att jag tänker mig att det finns en del folk som säker gärna skulle vilja snoka lite i mitt liv. jag har ju förstått att man inte måste godkänna en väninbjudan, men då fattar ju människan att man valt att inte lägga till den? hur gör man då? jag kan ingen facebook.etikett alls. Help.
Men som alltid finns ju lite betänkligheter. Jag vill liksom inte ha kontakt med en massa annat löst ramdom folk, typ gamla skolkompisar och så. Sen är ju vår situation sån nu att jag tänker mig att det finns en del folk som säker gärna skulle vilja snoka lite i mitt liv. jag har ju förstått att man inte måste godkänna en väninbjudan, men då fattar ju människan att man valt att inte lägga till den? hur gör man då? jag kan ingen facebook.etikett alls. Help.
Nej nu ljög jag
Dom har inte alls varit hemma sedan innan jul. Dom var ju på dagis två dagar i mellandagarna. Egentligen skulle dom varit där fyra dagar, men så efter två dar fick dom dajja och kräktes. Magi!!!
Så nu kan jag skylla den här sjukperioden på dagis. Den med.
Självdiskvalificering i år igen
Idag körde jag en fuling med barnen. När dom inte hade somnat kl 14 så bestämde jag mig för att dom helt enkelt fick hoppa att sova middag idag. För jag visste att sambon skulle iväg ikväll och jag har fasen ingen lust att sitta med dom två tills 23 ikväll... Sagt och gjort, jag lekte som en galning med dom under den värsta tröttperioden (15.30-17), sen åt vi middag och röjde runt en stund till. Ända tills klockan var 19 och dom fick välling. 19.02 satt båda och snarkade i soffan, misson accomplished!
Så nu är det BLISS här hemma, och bara för att jag skrev det var jag tvungen att springa iväg och söva om en Bandit som vaknat. Lalalala... Alltså, nu har dom varit hemma sedan 22 december. Det är ju förra året!! Och fasen också, för nu ska jag erkänna en sak som gör att jag inte kommer vinna priset för årets mamma det här året heller, men FAAN vad jag längtar UT. Jag har varit hemma med dom hela tiden och vi har knappt kommit utanför dörrn sedan julafton. På allvar. För jämt är det någon som har feber. Eller diarré. Eller snorar så att man är lite rädd på riktigt för att det ska vara hjärnsubstans som sipprar. Varenda dag tänker jag att det är en JÄKLA tur att dom är så söta, annars skulle jag gå ner och gömma mig under täcket i sängen.
Men, nu är det bara halvdag vabb imorgon, och halvdag skola! Jag längtar, kan jag berätta. Nästan så att jag längtar efter (och nu tänkte jag skriva något elekt, men ångrade mig) den människan i min studiegrupp vars personkemi inte matchar med min. Nästan. Men så illa är det inte ännu. Speciellt inte när dom sover.
Det luktar så gott att jag vill spy
Alltså, jag har ett stort I-landsproblem. Vårt sköljmedel lukatar gott, men så himla sött och starkt att jag går och kväljer mig hela tiden. Bara att sluta använda skiten då, kan man ju tycka. MEN. Jag har fått någon sorts tvångstanke om att jag måste använda slut på hela flaskan innan jag kan öppna en ny. Så för att den ska ta slut snabbare, använder ag ungefär dubbels så mycket som man ska. Vilket resulterar i att det luktar ännu mera. Det är en ond cirkel.
En annan ond, ond cirkel är alla sjukdomar som fullständigt florerar här hemma. Vår äldste grabb har nedsatt immunförsvar, och det MÄRKS. Ta dig i röven, läkaren som sa att han kanske skulle bli sjuk ungefär en extra förkylning per år och därför aaaabsolut inte behöver extra vaccinationer. Lätt att säga om man inte är den som måste vabba hela jäkla tiden. Jag har just skrivit en hemtenta, och det märktes rätt tydligt att jag missat måååånga föreläsningar och alla studiebesök. Dom har varit hemma mer än vad dom varit på dagis den här terminen.
Nu är det kursavslutning imorgon, och när jag mailade min lärare och sa att jag inte kunde komma skrev människan tillbaka att hon förstod och att det var okej. Men med en liten syrlig kommentar på slutet, följt av en smiley, hann hon med: "Ja, jag har ju förstått att din son är sjuk ofta och det är ju besvärligt. Klart att det går att lösa, bäst är det ju om en eventuell solbränna hinner blekna också, innan du kommer tillbaka till skolan igen :)"
Solbränna? I wish! Precis som om jag varit på en tvåveckors resa till Thailand eller nått. Som sagt, I wish...
Nu ska jag laga middag, och hoppas på att någon mer än jag vill äta. Korvstroganoff blir det. Ganska äckligt, men det brukar gå hem hos dom små blonda sakerna i huset.
En annan ond, ond cirkel är alla sjukdomar som fullständigt florerar här hemma. Vår äldste grabb har nedsatt immunförsvar, och det MÄRKS. Ta dig i röven, läkaren som sa att han kanske skulle bli sjuk ungefär en extra förkylning per år och därför aaaabsolut inte behöver extra vaccinationer. Lätt att säga om man inte är den som måste vabba hela jäkla tiden. Jag har just skrivit en hemtenta, och det märktes rätt tydligt att jag missat måååånga föreläsningar och alla studiebesök. Dom har varit hemma mer än vad dom varit på dagis den här terminen.
Nu är det kursavslutning imorgon, och när jag mailade min lärare och sa att jag inte kunde komma skrev människan tillbaka att hon förstod och att det var okej. Men med en liten syrlig kommentar på slutet, följt av en smiley, hann hon med: "Ja, jag har ju förstått att din son är sjuk ofta och det är ju besvärligt. Klart att det går att lösa, bäst är det ju om en eventuell solbränna hinner blekna också, innan du kommer tillbaka till skolan igen :)"
Solbränna? I wish! Precis som om jag varit på en tvåveckors resa till Thailand eller nått. Som sagt, I wish...
Nu ska jag laga middag, och hoppas på att någon mer än jag vill äta. Korvstroganoff blir det. Ganska äckligt, men det brukar gå hem hos dom små blonda sakerna i huset.
