En mammas bekännelser

Ny vecka och iallafall ett barn på dagis. Framsteg, framsteg minsann. Han behövde verkligen komma dit nu kände jag, så han fick gå fastän jag är hemma med Huliganen. Sjuka barn i nästan tre veckor, där man bara är inne hela tiden eftersom det är för kallt för att vara ute när man är liten och sjuk = den som är frisk blir galen och klättrar på väggarna (och sin bror) här hemma. Men imorgon ska allt Huliganen också få gå. idag är han hemma bara för att han var lite snorig igår. Plus att jag var så inställd på att vara hemma att jag inte förberett mig inför litteraturseminariet som vi hade idag. Och hade jag lämnat båda hade jag varit tvungen att gå till skolan. Jag är nämligen galet plikttrogen och kan inte ligga hemma när jag vet att jag borde vara i skolan.

Nu ska vi strax äta lunch, jag har gjort köttfärssås och spagetti. Väldigt stolt över mig själv som faktiskt har lagat lunch idag och inte bara värmt en burk i micron. Sedan hoppas jag att jag kan få Huliganen att sova middag en timma innan vi ska hämta Banditen. Jag behöver nämligen det. Banditen håller på att få tänder och vaknar hela tiden i sin egen säng. Då får han komma över till oss, där han ligger och gnyr och sparkar och drar mig i håret heeeela natten. Enormt irriterande, men bättre än gallskrik iallafall. Han är inte den bästa sängkamraten just nu om man säger så. På dagarna är han pappas pojke till 90%, men när han ska sova och på natten är det bara jag som gäller. Antagligen för att jag har långt hår som han gillar att ligga och pilla med. (Eller för att irritera mig). Själv är jag extremt håröm och hatar det. Men som sagt, bättre än gallskrik.