Är man lat så är man

Nu är min praktik som bekant slut. och det är jätteskönt, om det bara inte hade varit för den där jäkla tentan som ska skrivas ihop. Gärna igår. Mn på något sätt skjuter jag bara upp skiten hela tiden, fastän det inte ens är särskilt svårt att få ihop den när jag väl gör det. Alltså går jag runt och förhalar det hela tiden, och har konstant dåligt samvete och känner mig stressad för att jag aldrig skriver. Det är det här som är trist med att plugga. Man är aldrig ledig på riktigt, man har alltid något som hänger över en på gång. När man jobbar så är man på jobbet tills arbetstiden är slut, och sen är man ledig resten av tiden. Det är gött.

Nu ska jag dock ta tag i tentan. Egentligen vill jag bara gå ner och lägga mig i min varma mjuka säng, men först tänkte jag skriva en timma eller två.

Banditens trots har förresten nått nya höjder. han älskar sina nya skor mer än livet självt och blir totalt vansinnig när han inte får ha dom på sig inomhus. Det går knappt att lämna honom på dagis längre, för där är dom lite mer... strikta med att han inte får ha dom inne. Det är inte alltid jag, vilket blir lite förvirrande för honom när han kommer till dagis såklart. Men jag brukar diska av dom under sulan och så får han ha dom inne. Det är liksom det eller att höra på illtjut HELA tiden. Och jag är alllvarligt allergisk mot barnskrik. Jättedumt och väldigt opedagogiskt, jag vet. Och jag har inte sagt till dagis att han får ha dom inne heller, så ful är jag. Men jag är lite sur på dagis för tillfället, så jag tänker att det får bli deras problem. Det kan dom gott ha. Funderar starkt på att byta dagis också. Väldigt starkt. har varit lite för många negativa grejer där nu. Det enda är ju dock att barnen känner personalen och dom andra barnen, och problemen ligger i en av fröknarnas väldigt oflexibla bemötande och tråkiga attityd, så det öär ju inte det att dom inte har det bra på dagis. Hoppas jag iallafall. Det är ett ganska svårt beslut det här, för man vet ju vad man har, men inte vad man får, som bekant. Eller vart det nya dagis kan tänkas ligga. har inte jättelust att hamna på andra sidan stan om man säger så. Då tar jag hellre tantens trista stil de maximala tio minuterna om dagen jag träffar henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0