Snipp snapp snut, så var bloggen...
Min sambo läste tydligen lite här. Och han gillade det. Inte.
Först en massa blaha blaha om att jag skrev att jag inte gillade hans kompis. Och det struntar jag i. Sen lite mer blaha om att jag kanske möjligtvis inte vill skriva och berätta hur virrig jag är för vem som helst på internet. Vilket jag inte heller bryr mig om. Men sen... sa han att han inte ville att jag skulle skriva något mer om barnen eller vad dom/vi gör. Och det känner jag att jag måste respektera. Och kan jag inte skriva något alls om barnen (vilka tar upp typ 90% av mitt medvetande och tid) så kommer det ju inte att bli några inlägg alls.
jag vaknade men hur och vem som väckte mig är hemligt. Sedan gjorde jag något annat hemligt på morgonen innan skolan. SKOLAN SKOLAN SKOLAN, läs alla ointressanta saker häääär. Efter skolan åkte jag hem, men innan jag kom hem var jag på ett annat, hemligt ställe, där det hände en hemlig sak. Sedan åt jag middag, men jag vill inte avslöja vad. Hihi, men det var skoj! Kvällen spenderades med hemliga personer och vad vi gjorde är censurerat, men även det var intressant/jobbigt/tråkigt/roligt. Bara så ni vet. Sen var jag upptagen tills klockan 21 och nu ska jag se True Blood.
Ja... Ni ser ju. men det har varit skoj! Speciellt med alla kommentarer från Linnea, det var nästan roligast, så tack!
och nu får jag väl säga som alla dom som måste lämna huset tidigt i Top Model: Det här är inte sista gången ni hör ifrån mig, jag vet inte vart eller hur men det är definitivt inte sista gången ni hör från mig! Minus tårarna då :)
NEEEJ!! Du får inte sluta! Jag älskar din blogg! du skriver om sånt som man knappt vågar tänka, jag känner igen mej som sjutton, fast jag bara har ett barn (aka Terroristen)! Även om jag inte kommenterar friskt så är jag här ändå. nickar igenkännande och skrattar och gråter.
Åh nej! Jag kommer sakna dig! Du börjar kännas lite som min "partner in crime". Jag tycker din sambo överreagerar lite med tanke på att ingen vet vilka ni är. Men det är klart, hade jag känt er ganska väl och råkat hamna på den här bloggen så kanske jag hade kunnat gissa om jag lade ihop allt du skrivit. (Fast vem vet, jag kanske vet vem du är och ändå inte lyckats gissa mig till det ;) ) Min sambo läser min blogg och ibland undrar jag hur det står till i hans huvud eftersom han aldrig blir arg över saker jag skriver om honom... Jag tycker att jag är ganska frispråkig för att ha en väldigt o-anonym blogg som läses av både mina och sambons släktingar. Men alla är vi olika och självklart ska du respektera hans åsikter.
Jag hoppas dock att detta inte blir det sista jag hör ifrån dig. Du kanske fortsätter titta in hos mig då och då, så att jag slipper känna mig ensam bland alla moraltanter? ;)
Åh vad ni är gulliga! Nu får jag nästan lust att smygblogga lite, hehe. Får vlä ta ett litet snack med sambon och se ifall det går bra ifall jag inte nämner något om honom, hans små kompisar och aaaallt för mycket om barnen.
