Självdiskvalificering i år igen

Idag körde jag en fuling med barnen. När dom inte hade somnat kl 14 så bestämde jag mig för att dom helt enkelt fick hoppa att sova middag idag. För jag visste att sambon skulle iväg ikväll och jag har fasen ingen lust att sitta med dom två tills 23 ikväll... Sagt och gjort, jag lekte som en galning med dom under den värsta tröttperioden (15.30-17), sen åt vi middag och röjde runt en stund till. Ända tills klockan var 19 och dom fick välling. 19.02 satt båda och snarkade i soffan, misson accomplished!

Så nu är det BLISS här hemma, och bara för att jag skrev det var jag tvungen att springa iväg och söva om en Bandit som vaknat. Lalalala... Alltså, nu har dom varit hemma sedan 22 december. Det är ju förra året!! Och fasen också, för nu ska jag erkänna en sak som gör att jag inte kommer vinna priset för årets mamma det här året heller, men FAAN vad jag längtar UT. Jag har varit hemma med dom hela tiden och vi har knappt kommit utanför dörrn sedan julafton. På allvar. För jämt är det någon som har feber. Eller diarré. Eller snorar så att man är lite rädd på riktigt för att det ska vara hjärnsubstans som sipprar. Varenda dag tänker jag att det är en JÄKLA tur att dom är så söta, annars skulle jag gå ner och gömma mig under täcket i sängen.

Men, nu är det bara halvdag vabb imorgon, och halvdag skola! Jag längtar, kan jag berätta. Nästan så att jag längtar efter  (och nu tänkte jag skriva något elekt, men ångrade mig) den människan i min studiegrupp vars personkemi inte matchar med min. Nästan. Men så illa är det inte ännu. Speciellt inte när dom sover.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0