I fel ruta

Vill egentligen börja med att skriva av mig om en helt sjuk sak (tycker jag) som jag fåt reda på i skolan om vårt dagis, men det hinner jag inte nu innan  jag ska hämta barnen.

Så jag nöjer mig med att konstatera att jag idag för första gången sedan min födelsedag skulle "ange min ålder" i ett formulär. Jag kun nu inte längre klicka i rutan 18-24, utan det är 25-35!!!!!!!! som gäller. Känner mig skitgammal.


Då känner man att man gärna åker bort samma dag.

Åh vilken jobbig dag. Jag har sovit alldeles för mycket, så jag är seg som ett torkat fikon. Funderar på ifall jag ska orka släpa mig ut på en promenad eller ej. Ska bara laga mat, bada barn, fixa med tvätten och börja packa först. Börja packa = prova kläder. För i helgen ska jag nämligen åka på dricka-dyrt-vin-och-gå-på-vernissage-av-konstnärer-ingen-hört-talas-om-helg. Läs: suparhelg med kompisar för attt fira min 20-årsdag i en annan stad. Jag ska gå all-in på att det är min födelsedag kan jag lova. Både fredagen och lördagen ska jag bestämt hävda att jag minsannsa fyller 20 just idag. Sen kommer jag att komma hem på söndag, antagligen med ont i njurarna. Det får jag jämt, även om jag bara dricker ett glas cider från ica. Det är en av sviterna från en alkoholförgiftning som mitt 17-åriga jag ådrog sig en blöt helg i Berlin.

Det ska bli skönt att åka bort. Jag kan inte festa hemma längre. Förr i tiden hade jag aldrig fylleångest, sen började den smyga sig på efter att jag fått barn, och jag hade grav ångest dagen därpå. Nu har det nått nya höjder, och fylleångesten kommer med första glaset. typ. Jag vet inte om det har att göra med att jag har barn eller om det är åldern som gör det, men jag tippar på det första för det händer inte när jag är bortrest. Så det är tur att jag är praktiskt taget nykterist nuförtiden. 

Jag har iallafall gjort slingor nu (hos en RIKTIG frisör) och köpt en ny klänning. Börjar redan få lite lite seperationsångest från barnen, med det löser sig nog. Om inte annat ikväll när Huliganen kör sin nya grej: vara vaken tills midnatt. Trots att han är trött 19.30. Lagom roligt.

Och sen måste jag nog sova

Om jag är färdig med min tenta? Nja, jooo, alltså.... Eh, har jag börjat alls? Nja, jooo, alltså... Det kom så många andra viktiga saker iväg under dagen. Som t ex att noppra ögonbrynen (viktigt) anmäla mig till nästa termin på studera.nu (det är faktiskt bara en månad kvar av anmälningstiden!) samt att ringa min mormor som är gravt senil och bor på hem och knappt hör vad man säger och som svarar VAD TREVLIGT! på allt. Även om man berättar att man just haft en yxmördare på te. Och som garanterat inte visste vem det var hon pratade med. Eller ens kom ihåg att någon ringt 5 minuter senare. (Men det var faktiskt viktigt på riktigt, jag ringer min mormor varje vecka. Fast den här veckan har jag redan ringt henne 2 gånger).

Men NU. Nu ska jag minsann skriva så att fingrarna blöder. Ojojoj vad jag ska skriva. Sitta uppe hela natten. Minsann.

Men först ska jag bara en liten stund.

Är man lat så är man

Nu är min praktik som bekant slut. och det är jätteskönt, om det bara inte hade varit för den där jäkla tentan som ska skrivas ihop. Gärna igår. Mn på något sätt skjuter jag bara upp skiten hela tiden, fastän det inte ens är särskilt svårt att få ihop den när jag väl gör det. Alltså går jag runt och förhalar det hela tiden, och har konstant dåligt samvete och känner mig stressad för att jag aldrig skriver. Det är det här som är trist med att plugga. Man är aldrig ledig på riktigt, man har alltid något som hänger över en på gång. När man jobbar så är man på jobbet tills arbetstiden är slut, och sen är man ledig resten av tiden. Det är gött.

Nu ska jag dock ta tag i tentan. Egentligen vill jag bara gå ner och lägga mig i min varma mjuka säng, men först tänkte jag skriva en timma eller två.

Banditens trots har förresten nått nya höjder. han älskar sina nya skor mer än livet självt och blir totalt vansinnig när han inte får ha dom på sig inomhus. Det går knappt att lämna honom på dagis längre, för där är dom lite mer... strikta med att han inte får ha dom inne. Det är inte alltid jag, vilket blir lite förvirrande för honom när han kommer till dagis såklart. Men jag brukar diska av dom under sulan och så får han ha dom inne. Det är liksom det eller att höra på illtjut HELA tiden. Och jag är alllvarligt allergisk mot barnskrik. Jättedumt och väldigt opedagogiskt, jag vet. Och jag har inte sagt till dagis att han får ha dom inne heller, så ful är jag. Men jag är lite sur på dagis för tillfället, så jag tänker att det får bli deras problem. Det kan dom gott ha. Funderar starkt på att byta dagis också. Väldigt starkt. har varit lite för många negativa grejer där nu. Det enda är ju dock att barnen känner personalen och dom andra barnen, och problemen ligger i en av fröknarnas väldigt oflexibla bemötande och tråkiga attityd, så det öär ju inte det att dom inte har det bra på dagis. Hoppas jag iallafall. Det är ett ganska svårt beslut det här, för man vet ju vad man har, men inte vad man får, som bekant. Eller vart det nya dagis kan tänkas ligga. har inte jättelust att hamna på andra sidan stan om man säger så. Då tar jag hellre tantens trista stil de maximala tio minuterna om dagen jag träffar henne.

Men antagligen hade jag inte ens vaknat av en bomb

Ja, vi lever. Om någon kanske eventuellt undrade. och nu är praktiken slut för den här gången. och det känns så himla SKÖNT! Jag är verkligen inte skapt för att stiga upp 5 på natten. Kan ju ha något att göra med att jag sällan lägger mig före midnatt iofs. Jag kommer verkligen aldrig klara av att ha ett jobb. Jag känner det redan nu, det kommer aldrig gå. Igår var jag så trött att jag spydde. På riktigt. Sen somnade jag 19.15 när jag la Banditen, som lyckligtvis sov hela natten i sin egen säng utan att vakna en enda gång. Det kan vara en av förklaringarna till varför jag fortsatte sova som en sten tills klockan ringde imorse.

Tips från coachen

Något som man inte ska göra på kvällen när man har sådär lite lagom trötta barn som ska upp tjugo i sex nästa morgon, är att få för sig att åka en liten sväng i den nya bilen och hoppas att dom ska fortsätta sova när man sen bär in dom. För det gör dom verkligen inte. Inte mina monster iallafall. Har just kommit upp från en timma och en kvarts dust med Huliganen. Sambon är fortfarande nere med Banditen.

När han för tusende gången (Huliganen alltså) satte sig upp i sängen och ville leka blev jag jäkligt irriterad och väste argt SOOOV!! Och då var jag ändå snäll, långt innan dess hade jag börjat tänka saker om den lilla ungen som innehöll orden "jäkla" och "skitunge" flera gånger om.

Antar att jag får skylla mig själv dock. Men mest sambon. För den där jäkla bilturen var INTE min idé!

RSS 2.0