En mammas bekännelser

Oj förlåt, jag förstår ju att alla är OOOOTROOOOLIGT (för att citera Vargas i Special Agent Oso) intresserade och nyfikna av mina barns sjukdomar. vem hade inte varit det liksom? Så jag glömde säga att dom fortfarande är hemma hela dagarna och sakta men säkert promenerar på mina nerver. Nu börjar jag känna att vi har varit hemma, inlåsta, alldeles för länge. Det är jättetråkigt att vabba med halvfriska barn. För dom vill inte sova och det är för kallt för att gå ut och leka när man hostar och snorar som galningar. Så... vi är inne. Och kör slut på varandra.

Nu behöver vi snart semester allihop. Men våra barn skulle väl bli sjuka natten innan vi skulle åka, antagligen vinterkräksjukan. Och vi hade säkert inte tagit avbeställningsskydd på resan. Och när vi packade så skulle jag inte hitta mitt pass, för det hade nog någon lagt i ugnen eller petat in under frysen eller på något annat braigt ställe. Känns som vi.