En mammas bekännelser

I flera veckor nu har jag längtat hemifrån. Idag var jag hemifrån precis hela dagen, hann inte ens hem till att barnen gick och la sig och hann knappt se dom imorse.

Roligt? Nej. Skönt? Ja. Dom första tre timmarna. Sedan fick jag en galen hemlängtan som inte gick över förräns snälla A bjöd mig på en kanelbulle. Men när den var slut var det roliga slut. Och jag ville bara hem. Nu är jag hemma. Och planerar utgång i helgen för att jag enligt folk behöver komma ut lite oftare. Jag håller med. Då kanske jag inte skulle längta hem så mycket. Det är inte lätt när det är svårt...