En mammas bekännelser

Fasen vad jag är sugen på att köpa skor. Jag har hittat fyra par som jag absolut bara måste ha. Men precis när jag ska klicka hem dom, kommer jag på att det är fucking FEBRUARI och att jag inte kan använda öppentåade sandaletter i FEBRUARI. Sandaletter, fy vilket fult namn, men det heter tydligen så när det är högklackade sandaler? Eller nått.

Sen har jag verkligen inte ekonomi till att köpa skor jag inte kan använda på fyra månader just nu. Imorgon ska vi nämligen åka och titta på ny bil (för vår gigantobil är tydligen för liten?), och så MÅSTE jag ta körkort. Typ igår. Jag har nämligen praktik nu och såhär två dagar in i skiten känner jag bara att det här FUNKAR inte. Jag måste gå upp kvart över fem. FEM! Det är en okristlig tid. Och då får jag ändå stressa dom små liven. Fast småbarn är verkligen svårstressade. jag däremot blir hypernervös och illstressad bara man säger "skyndaskyndaskyndaskynda!" lite småsnabbt sådär. Så jag tror att mornarna är värst för mig.

Sen, efter att jag hämtat dom ungefär trekvart senare än om jag hade haft bil, är dom supertrötta. Jag med. Och då måste man hem och laga mat och fixa allt annat. Idag orkade jag inte laga mat. Så vi beställde pizza och barnen knaprade på några kanter och tryckte i sig varsin burk. Burkmat alltså. Himla smidigt. Jag åt en kebabrulle och mår fortfarande illa. Hejdå, beach 2011. Vi ses inte i år! Heller...

Nu är jag himlans seg och ska kolla på Desperate housewives på datorn innan jag ska gå och DÖ i sängen.

* man ska ju alltid se saker från den ljusa sidan, har jag lärt mig idag på min praktik. Gör man inte det, får man låtsas. Låtsas man inte får man sparken.

Idag somnade dom små trollen relativt tidigt. Vilket är bra, för vi ska upp före ottan imorgon. Dom ska vara på dagis redan halv SJU, vilket betyder att vi måste gå hemifrån och vara färdiga vid kvart-tio över sex. Innan dess ska dom klä på sig, äta välling och borsta tänderna. Vilket i sin tur betyder att jag inte ens vill tänka på vilken tid JAG måste slita mig från sängen i morgon. Eller i natt kanske jag ska säga.

jag har fixat allt och lagt fram kläder och så, men det tar ju sin lilla tid på morgonen. Tänkte köra igång en film nu, men jag tror jag ska nöja mig med att kolla på Big Brother och sen fixa håret och sånt inför imorgon. Mitt hår, ja. Det är inte jättevackert. Eller det är väl okej, men inte alls som jag tänkt mig. Jag kände mig nämligen lite snål efter att ha shoppat loss dom senaste veckorna. Kläder till mig, till sambon, inredningsgrejer, skor till alla, och sen släpptes ju den nya Nova Star kollektionen (som jag ÄLSKAR)... Det tickar på rätt snabbt. Iallafall kände jag inte för att lägga 2500 kronor på frisören. Så jag köpte ett sånt här hårfärgningsset med färg och slingor. Och gjorde det stora misstaget att be min sambo hjälpa mig. Människan har tidigare gått en frisörutbildning, och jag trodde att det liksom var en sorts garanti för att det inte skulle misslyckas totalt. Så fel man kan ha...

Först klippte han  mina toppar. Okej, det blev ju bra. Sen skulle han färha håret, det blev också bra. men sen... Sen skulle han göra slingor. han blandade ihop medlet och la i slingorna. So far so good. Sen skulle jag skölja ur slingorna. Men när jag skulle ha i den där efterbehandlingen, sved det som FAAN när jag masserade in det i håret. Mina fingrar svullnade upp, och jag fick vita blåsliknande fläckar på fingrarna. Vafan? Jag sköljde av fingrarna och kollade på flaskan med efterbehandlingen. FRAMKALLNINGSMEDEL????? Jag höll på att skratta ihjäl mig först. För min sambo, mr jag-har-gått-en-frisörutbildning-och-behöver-inte-läsa-instruktioner, hade blandat slingfärgen med efterbehandlingen!!! Som tur var blev det inga slingor, och mina händer blev bra snabbt.

Så nu har jag bara grundfärgen och inga slingor. Det är ok, men lite mörkare än vanligt. Och jag vågar absolut inte låta min sambo fixa slingor iallafall. Eftersom jag hade slingor sen innan ser det lite slingat ut nu med. Tror jag ska ha det såhär ett tag nu, och sen lägga i slingor framemot våren. Hos en RIKTIG frisör. Som kan läsa. Himla tur att min sambo aldrig har jobbat som frisör, och att han är mycket bättre på det jobbet som han har. Tror inte vår ekonomi skulle ha klarat alla dom stämningarna som missnöjda kunder skulle lämnat in nämligen.

Nu börjar Big Brother! Ska bli intressant.

Alltså... Gud vad jag skäms! Den där lilla sketchen i början. OMG. Och sen dom här piiiiiinsamma intervjuerna sen då. Skämmigt. För att inte tala om Lena PH. Men jag är en tuff domare, som saknar gamla hederliga schalgers. Men visst, dom går ju inte så bra ute i Europa, så vad vet jag? 

Men programledarna är bra, fast det är TUUUUUUUR att MARIIIIIIIE PRRRRRATARRRRRR så HILLLMLA TYYYYDLIIIIGT. Annars kanske man inte hade hört vad hon sa. Men hon är väldans snygg, tänk vilka söta barn hon och Måns skulle få.

Linda då? Alltså, tandställningen passade ju ganska bra in på den där låten. Tuggummipop. Inte så coola poser när hon vände om med ryggen till. Varför det, liksom? Ganska fjantig koreografi överhuvudtaget?

Nu sjunger nån kille, Theo Forsberg,  som verkar ha lyssnat lite för mycket på Peter Jöback, han sjunger precis som han. Jag tror att han  antingen är homosexuell eller garderobis han med. Inget fel i det såklart, bara sådär en liten amärkning i förbifarten. Ganska okej låt. Men antagligen har han klippt av något, för oj oj oj vad han kan komma högt i tonerna!

Sara Lumholdt. Jag vill också kunna poledancing! Det ser coolt ut.  Och åh vilken fin jacka! Synd att hon tog av den efter första refrängen, för det var ungefär det som var bra med låten. Men ganska tjatig, så den fastnar ju. Okej då, andra chansen kanske.

The Playnåntings. Innan dom ens hunnit sjunga kan jag konstatera att det inte riktigt är min grej. Men så kommer refrängen! Ganska catchig, så... andra chansen? Eller kanske inte förresten. Hello 50-tal, eller nä just det, det är ju 2011... Men så kommer refrängen igen! Och Huliganen gillar den. Stort plus.

Shirley Clamp & CO. Ahahahah, vilken rolig dans! Kass kass kass låt. Sen ser det ut som om Shirley fått nått i ögat. Det låter lite löjligt när dom ska försöka sjunga lite sexigt också. Alla har fint hår dock. Men ojojoj vad glada dom var när det var slut! Det var jag med.

Sebastian, åh nej! Jag gillade aldrig honom i Idol. Nu tar jag kisspaus när han sjunger.

Tillbaks! Var han nått bra?Nu är det Sara Varga. Hon har också fint hår. Jag färgade nämligen håret igår, så nu är jag jätteavundsjuk på alla med fint hår. Men det är en lååång historia, så den tar vi en annan dag. Sara Varga, ganska bra röst, bättre än vad jag trodde faktiskt. Fin låt med, men... njääää, va?Not my thang.

Eric Saade, aka Manboy. Jag gillade faktisk den låten förra året. Men han verkar lite... fjant? Shit vilken skitlåt, känns som om en tolvåring skrivit den.

Det trista är ju att folk inte röstar på låtar, utan på artist. Så jag tro att Saade och Linda Sundblad går vidare. Idol-Sebbe och Playnånting till andra chansen, möjligen Sara Lumholdt. Vi får la se...

SOL ute idag! Fasen vad skönt och välbehövligt. Jag fungerar väldigt dåligt utan sol. När det bara är mörkt och grått varenda dag, blir mitt humör ungefär det samma. Mörkt och grått. Vilket inte är så kul för barnen, alltså går jag runt och låtsas att jag inte alls blir irriterad över precis allt, och skrattar höga fejkskratt: hahahaaaa. Dom går ju på det än så länge och skrattar dom med. Fasen vad skönt med små barn, dom är så himla lättlurade.

Snart ska vi iallafall gå en långpromenad, helst innan solen försvinner. Det behöver barnen också, för dom har fått ungefär tre D-droppar vardera nu under vintern. Jag vet inte ens riktigt vart flaskan är. Är det till två års ålder man ska ha dom eller? Längtar isåfall till hösten, när jag kan låta bli att ge dom droppar utan dåligt samvete. Speciellt som BVC-tanten sa att Huliganen skulle ha droppar ett extra år för att han är så himla blond och ljus. Eller vad det var. Extra skulle han ha iallafall, men det har han inte fått. Usch, nu få jag ångest. Får ta ut dom i vagnen och när dom har somnat får jag ställa vagnen så att solen lyser rakt på dom. Det lär ju väga upp för några missade droppar.

Oj förlåt, jag förstår ju att alla är OOOOTROOOOLIGT (för att citera Vargas i Special Agent Oso) intresserade och nyfikna av mina barns sjukdomar. vem hade inte varit det liksom? Så jag glömde säga att dom fortfarande är hemma hela dagarna och sakta men säkert promenerar på mina nerver. Nu börjar jag känna att vi har varit hemma, inlåsta, alldeles för länge. Det är jättetråkigt att vabba med halvfriska barn. För dom vill inte sova och det är för kallt för att gå ut och leka när man hostar och snorar som galningar. Så... vi är inne. Och kör slut på varandra.

Nu behöver vi snart semester allihop. Men våra barn skulle väl bli sjuka natten innan vi skulle åka, antagligen vinterkräksjukan. Och vi hade säkert inte tagit avbeställningsskydd på resan. Och när vi packade så skulle jag inte hitta mitt pass, för det hade nog någon lagt i ugnen eller petat in under frysen eller på något annat braigt ställe. Känns som vi.

Helt galet. Totally crazy. Men vår gulliga lilla banditen har blivit ett MONSTER, han är numera en sån där unge som man ser ute på stan, skakar på huvudet åt och tittar lite medlidsamt på föräldern och tyst undrar varför dom inte uppfostrat sin unge bättre. Han är nu officiellt tvåårstrotsig. och en riktig liten dramaqueer. Desto större publik han har, desto högre och mer dramatiska är utspelen.

Huliganen är nu snart tre år, och han knappt haft en trotsperiod alls, det skulle väl vara den där dagen i somras då när han inte fick tre glassar på raken. Jag vet inte om jag ska vara glad eller orolig, ärligt talat. Men just nu lutar det åt glad, det räcker med en åt gången. Jag är helt chockad över hur min söta lilla bebis har förändrats. Först vill han gå ner i trappan, när han är nere blir han förbannad för att han inte är uppe, och när han är uppe igen vill han ner... jag har ingen lust att springa upp och ner i trappan, och fjantig som jag är vågar jag inte låta honom gå där själv. Men han har lärt sig hur man öppnar den barnsäkra grinden (vilket är lite imponerande, det tog mig typ 2 veckor att lista ut... Men det säger nog mer om mig faktiskt), så han springer där ju hela tiden. Funderar på att låta honom gå där och att låta ungen ramla så att han lär sig, men något säger mig att han ändå skulle fortsätta gå där. Och det är ju så långa kötider på akuten. Så jag hoppar nog det.

Det värsta av allt är att jag tror att det här är mitt fel. Han hade nämligen ganska långt hår, och lite lång lugg. Så jag fick för mig att klippa honom själv. Det blev förstås skitfult, helt hackigt och lite pottfrillevarning på luggen. Så... samma dag när jag snaggade Huliganen som har snagg sedan innan kom Banditen och krävde att få snagga sig han med. före jag klippte honom hade han jättegulligt hår, och jag har verkligen undvikit att snagga honom. iallafall, där kommer han då i sin illa klippta frisyr och sätter sig på handduken där jag klippt Huliganen. Alltså snaggade jag honom också. Och han blev superfin! Men nu efter den här hårklippningen är han helt förändrad! Förresten så tar jag tillbaka att det är mitt fel. Det är det nog inte. Istället är det alla jävlar som träffat honom och sagt till honom hur tuff hans ser ut, och att ooooj vad han ser mycket äldre ut. Så nu tror han att han är en stor kille. och beter sig som en galen tonåring på tjack.

HUr länge håller sådana här totsperioder på? För han kan absolut inte få hänga med och handla tills det är över iallafall. Igår slängde han sig på golvet och ylade och sparkade som en galning för att han inte fick köpa tandkräm och öppna den i affären. Tandkräm, liksom. Han gillar ju inte ens att borsta tänderna! När han ska borsta dom måste man alltid först borsta tänderna på hans gosedjur först, och sen ska han borsta mina tänder och SEN kan jag få borsta hans. Under ljudlig protest. Okej om han hade velat köpa godis eller chips eller nått, det hade jag ju ändå kunnat förstå att han ville ha. Men tandkräm?

Det värsta är att jag tycker att det ser så himla roligt ut att jag knappt kan hålla mig för skratt. Dom första tjugo gångerna per dag alltså, sen blir det irriterande. Men ändå, jag läste i nån bok att man ska ta deras åsikter och trotsande på allvar och inte förlöjliga dom små liven. Nu kommer han verkligen att behöva en psykolog när han är vuxen. Tur att jag snart är färdigutbildad! För vem vill väl inte ha sin egen mamma som terapeut?

Åh, vilken dag. Äntligen, äntligen var det sambons tur att vabba en dag, och efetrsom eftermiddagens föreläsning blev inställd åkte jag inte direkt hem efter skolan, utan kunde gå och titta på stan i lugn och ro. Jo, det är verkligen sant. Shopping hjälper mot vintertrötthet och allmän sömnbrist! Känner mig som en helt ny människa, fortfarande hög på shoppingeufori. Jag köpte ett par skor, ett par ljusa byxor, en korallfärgad kofta och en vit topp. Jag älskar Hunkydory! Deras kläder är så himla fina och sköna. Dyra dock, men det är smällar man får ta.

Fick tag på gore-tex skor till Banditen också, och en skaljacka. Men fasen, 1200 för en jacka till en liten unge! Det är dyrt. Men nu hoppas jag att han är torr och fin i vår. Nu är det iofs fortfarande vinter, men vafan. Det gäller ju att vara förberedd.

Nu är det slutttttt på mitt bankkonto. Det får vila upp sig ett tag nu känner jag. Iallafall tills barnbidraget kommer. Det jobbiga med att handla är ju att man blir sugen på MER hela tiden. Jag har inte köpt kläder på länge, det går liksom i vågor det där. Nu är det flod, kan jag lova.

Självklart är jag hemma och vabbar även idag. Vi hade några dagar där förrförra veckan när båda var på dagis, men ännu har dom inte lyckats hålla sig friska båda två en hel vecka det här året. Underbart. Jag är så jäkla trött på at vara hemma med griniga ungar att det inte är sant. Det här är ingen mammablogg, det är en sjukblogg.

Och nu är det en härlig liten snöstorm ute också. jomenvisst, varför inte? Såklart att det ska vara. BLÄ.
Nej, det här funkar inte, får återkomma en annan dag när jag inte bara gnäller och allt är piss. Nu ska jag passa på att äta lunch och fira att vi har internet och telefon igen efter en veckas fel på skiten. Måste skynda mig innan barnen som sover ute i snöstormen ska väckas! Ja, sover i åkpåsar, i vagnen, under ett vindskydd och i lä. Inte direkt på marken ute i snön om någon nu trodde det.

Hipp hipp hurra! Idag har BÅDA terroristerna varit på dagis. Heeeeela dagen lång. Själv var jag i skolan från 9-16. Det SÖG, jag var helt galet trött och kände verkligen hur van jag har blivit vid den där timmen middagsvila efetr lunch... I alla fall, en sak som är extremt jobbig när man är trött, är när man aldrig får gå hem för att folk i ens klass envisas med att fråga dumma frågor och berätta ointressanta anekdoter för föreläsaren (som inte har
någonting alls med ämnet att göra). Det värsta är när den människan som frågar liksom inser att frågan är korkad, och föreläsaren glatt trumpetar ut att Nejmeeeeen, det FINNS inga dumma frågor, hihihih! Eeh JO? Det finns det. Och när mna säger att det inte finns det, uppmuntrar man till ännu fler dumma frågor. Vilket är helt galet tråkigt för oss andra. Liksom, HEJ, ni kanske kan ta det efter föreläsningen, om ni nu vill dela minnen i en kvart från en konfaresa 1988, och inte mitt i föreläsningen om beteendepsykologì? TACK.

Det finns en jättefin term för den här sortens beteende som jag har börjat uppvisa nu det sista, det här bittra, hemska, där jag stör mig som en galning på många i min klass. Tydligen är det inte deras fel, utan mitt. Men det termen har jag förträngt, så det är fortfarande deras fel. Jag har ju inte varit så mycket i skolan den här terminen, så det är ju inte så konstigt att jag inte har full koll. Igår fick ajg ett mail från min lärare där hon undrade om jag hade hoppat av, och om jag inte gjort det, kanske jag skulle börja fundera på att komma snarast för annanrs skulle jag inte klara kursen. Nänä, säger du det så... Min lägstanivå är typ högre än vad SOMLIGA i min klass kan prestera när dom är på topp. Det låter jättefult att skriva det, liksom äckligt på ett sätt som gör att jag låter extremt självgod. Men så är det. Framtidens psykologer är många av dom... ganska speciella, har det visat sig.

Själv är jag helt normal, hehehe.